Mmmm... mitt sommarlov hade varit fett tråkig eftersom det hade hänt så många tråkiga saker. En av dem största sakerna hade varit att jag hade varit på en begravning. Det var min första gång jag hade varit på en begravning och min morfar var den första personen som dog i min familj, som jag känner till. Vet inte själv hur jag ska beskriva denna känsla, men det jag kan säga att den är hemsk. Du kan aldrig fatta att den personen du älskade, du kommer att aldrig träffa den. Men hoppas att han kommer vänta på mig där uppe.

När jag fick reda på det så blev jag skit arg på Gud, jag började svära mot alla håll det bara gick. det som jag fattar inte varför kunde Han ta mig, jag borde dö istället för honom han hade till någon leva. Han hade/har sin fru (min mormor) han har sina fyra underbara barn, han har sina underbara sex stycken barnbarn om vi inte räknar mig (för att jag inte är underbar hahahaha). Men jag vill komma fram till att han hade leva till men inte jag kom igen.  Okey min mamma skulle bli ledsen men inte lika mycket om jag skulle dö. Min farsa vet jag inte. Jag har kanske a två personer som jag har ett lust att leva till och det är min underbara mamma och farsa.

Men a nog med det, jag hade också några dagar som var ganska bra som till exempel när jag gick och färgade mitt hår. Jag ville värkligen göra det eftersom våga något att göra vad inte mina vänner vågar lika mycket som jag. Själv tycker jag att det var en uppmaning för mig.